Jag brukar medvetet undvika att angripa kulturvetare, genusvetare, bibeltrogna och andra som inte allt för sällan hyser åsikter som står i bjärt kontrast till den bild av världen som naturvetenskapen målar upp. Det tär på psyket att bli bespottad från alla möjliga håll och höra att man är totalt okunnig och korkad även om påhoppen är uppenbart helt befängda. Men jag bär på en uppdämd irritation över alla dumdryga resonemang som ofta får stå oemotsagda och vill nu lätta lite på trycket – trots risken att bli verbalt rullad i tjära och fjäder…
Det som fick mig att strunta i eventuella konsekvenser var Jonas Thentes enormt korkade och okunniga resonemang på DN Kultur. Det Thente hävdar är så insiktslöst och intellektuellt inavlat att man blir smått förstummad. Låt oss ta följande exempel:
”Kanske är det så att lägre matematikintresse speglar det faktum att matematik inte längre är så väsentligt som äldre generationer inbillar sig. Kanske bör det inte ens betraktas som ett huvudämne i skolan, utan ett ämne för att yrkesinrikta sig på i gymnasiet? Som latin?”
Ehum… jo, latin är ju ett ämne som har stor betydelse i dagens samhälle… Eller inte. Och matematik har ju ingen speciell relevans annat än att vissa nördar tycker om att bolla med ekvationer, eller? Thentes totala avsaknad av förståelse för matematikens natur och betydelse för skapandet och upprätthållandet av vårt moderna samhälle är tyvärr inte något särskilt ovanligt bland intellektuella med rötterna i humanioran. Jag har mött resonemanget förr och bitit mig i läppen och hållit tyst. Det har inte kännts meningsfullt att börja resonera om saken. Thente tar sedan begreppet okunskap till en ny nivå när han lite längre ner skriver:
”Om man behärskar språket så har man ett redskap för att lära sig – till exempel matematik.
Om man behärskar matematiken så kan man matematik.”
Jag tolkar det som att för honom är matematik bara aritmetik, geometri (som han tillstår kan vara bra att kunna) och något i den högre skolan som bara är världsfrånvänd abstrakt problemlösning, som saknar någon större relevans i det moderna samhället.
Matematik kan ses som ett språk och är kanske det kraftfullaste av alla språk dessutom. Det är på många sätt naturens språk, och i synnerhet fysikens språk. Med matematikens hjälp kan vi beskriva det som är omöjligt att beskriva med ord, och utforska det som nästan går bortom den mänskliga fattningsförmågan. Men det är också ett kraftfullt verktyg för utveckling av datorprogram och ett fundament för nästan allt ingenjörsarbete. Om man behärskar matematiken behärskar man framtiden!
Ett annat viktigt argument för att satsa på matematikundervisning är att det tränar elever i att tänka strukturerat, vilket kommer till nytta i många andra skolämnen. Litteraturkunskap är också viktigt då det bidrar till förståelsen av vår kultur och det samhälle vi lever i, men det ger inga verktyg för att exempelvis ta till sig ekonomiska teorier och förstå hur ett handelsbaserat samhälle fungerar. Och det är väl nästan överflödigt att kommentera varför matematik behövs för ämnen som fysik och kemi?
Jag tror att Thentes ignorans kan förklaras med att man inom humanioran drabbats av en slags intellektuell inavel. Interna tankeideal och principer som endast korsbefruktas med likartade idéer när naturvetare och humanister (och vissa typer av samhällsvetare) inte kan prata med varandra. Men det finns en anmärkningsvärd asymmetri i denna problematik. Naturvetare är ofta långt mer bevandrade inom konst, musik och litteratur och ser värdet av det kulturella i mycket högre grad än vad många humanister gör vad det gäller naturvetenskap. Det är nog väldigt få som inte inser nyttan med att studera människan, samhället och olika kulturyttringar. Men varför är det annorlunda med t.ex. matematik, som för övrigt en del vill klassificera som humaniora?
***
Som naturvetare blir jag ofta anklagad för att ha ett ”von oben-perspektiv” på precis allting och det slås fast att jag är oförmögen att se de mänskliga och kulturella aspekterna av världen vi lever i. Som jag just skrev här ovan, anser jag att det är grovt felaktigt att hävda att naturvetare skulle vara särdeles okunniga på detta område. Man bör kanske också understryka att matematik och naturvetenskap kan ses som kulturyttringar. Men inställningen bland humanister och en viss kategori samhällsvetare är ofta att det vi gör är meningslöst och kostar enorma summor pengar som skulle komma till bättre nytta om de fick bestämma. Läste så sent som idag ett blogginlägg som gör mig minst sagt missmodig.
”Herregud, tänk typ rymdresor och teleskop. Fan vad det kostar och fan vad meningslöst det är för livet på jorden att veta saker om rymden, än mer att åka upp dit. Jag funderar på vad man hade kunnat åstadkomma för människors verkliga livssituation om man istället satsat dessa pengar på att forska på genusvetenskap. Säkert otroligt mycket mer. Men nej, vi ska minsann upp i rymden för att det är ”coolt” och ”riktig vetenskap”. Och nej, jag har absolut inget emot att detta görs men jag tycker inte att man kan argumentera för detta utifrån att det skulle tjäna någon slags samhällsnytta i någon direkt bemärkelse.”
Den ”rabiata orakade flat-feministen Fanny” får ursäkta, men vi utforskar faktiskt Universum av betydligt viktigare skäl än att det är ”coolt” och samhällsnyttan av t.ex. NASAs Apolloprogram har varit så stor att det går nästan inte utvärdera vad det har betytt för samhällsutvecklingen. Och jag skulle sannerligen inte vilja leva i det samhälle där dessa resurser lades på genusforskning istället. Sedan har vi det här med vad som ska få kallas vetenskap och inte.
”Fan vad irriterad jag blir på dessa personers von oben-perspektiv och självtagna tolkningsföreträde angående vad som är viktigt och ”riktig” vetenskap och inte. Min slutsats av det hela är att dessa människor är för banala i sitt tankesätt för att kunna greppa hur man kan nå kunskap även om saker som inte går att ta fram i kliniska studier. Och ja, så kan man vara funtad och det är okej, för då kanske man passar bättre inom naturvetenskapen. Men jag tycker att dessa personer ska vara lite mer tacksamma för att det finns andra som gärna forskar på det som de själva är för dumma för att förstå.”
Det inkonsekventa i den sista meningen i ovanstående citat gentemot kritiken mot de som anses vara dumdryga kritiker av humaniora och samhällsvetenskap är rent komiskt. Får mig faktiskt att undra över om bloggen kanske är menad som ett skämt? Nåväl, det finns ett problem med hur vi talar om ”vetenskap”. Det svenska språket innehåller ord som ”litteraturvetenskap” och ”samhällsvetenskap”, vilket antyder en sorts kongruens med ordet ”naturvetenskap”. Så behöver emellertid inte vara fallet, och i exempelvis engelskan skiljer man på ”sciences” och ”humanities”. Man talar även om ”political studies” och kallar det inte nödvändigtvis ”political science”, för att ta ett annat exempel. Det här är förvisso bara semantik, men det finns skäl att dra en skiljelinje mellan ”sciences” och ”studies” rent generellt. Det är en sak att studera vårt samhälle och dess kulturyttringar, men en annan att göra detta till strikt vetenskap. Det som många, kanske främst naturvetare, finner lite stötande är att t.ex. sociologins ganska luddiga metoder (t.ex. den hermeneutiska) jämställs med matematikens logisk-deduktiva metod och naturvetenskapens empiri och hypotesprövning. Och det är faktiskt ganska märkvärdigt att man inte gör tydligare åtskillnad. Det blir särskilt problematiskt när man betraktar tvärvetenskaper såsom genusforskning. Genusforskning omfattar empiriska studier inom neurologi såväl som tveksamma postmoderniska och kunskapsrelativistiska studier inom sociologin. Hållningen att ingen ska få tolkningsföreträde fungerar inte, och ska man vara ärlig, så är kan det väl kvitta i fallet med genusforskningen.
***
Ska man sammanfatta verkar det som om Utopia fortfarande beskrivs som en värld utan matematik och naturvetenskap när man tillfrågar någon med rötterna i humanioran.
/L.
Uppdatering: Thente har fått svar på tal på DN Kultur. Tönis Tönisson skriver kort och koncist och skjuter mitt i prick med sin kommenar:
”Världen i dag drivs helt av naturvetenskap och naturvetenskap kräver matematik, skoningslöst. Arbete inom den producerande sektorn fordrar allt högre naturvetenskaplig utbildning. Det är ont om högutbildat folk, delvis för att skolan inte ger matematikkunskaper och motivation nog för att fler ska kunna studera vidare.”
Read Full Post »
Mot bakgrund av jag skrev om igår, är nyheterna från CERN fantastiska. Det är vanligt att folk ifrågasätter att så mycket pengar satsas på naturvetenskaplig grundforskning och menar att dessa pengar skulle göra mer nytta någon annanstans. Men grundforskningsresultat av detta slag är direkt nödvändiga för vetenskaplig utveckling som också kan leda till nya innovationer så småningom. Man måste betrakta allt detta med ett öppet sinne!
