Nasa har lyckats ta bilder av fotavtryck på månen, som härrör från den senaste bemannade expeditionen för snart 40 år sedan. Måhända är detta slutet för konspirationsteorierna kring månlandningarna?
”Bilderna är de skarpaste som hittills tagits av de amerikanska Apolloraketernas landningsplatser. De visar också ett tydligt avtryck av en stövel – ett minne av den senaste promenaden på månen som en astronaut gjorde 1972.”
Detta skriver DNs vetenskapsredation idag. Konspirationsteorierna om Nasas första bemannade månlandningar 1969-1972 borde i och med detta falla platt. Inte för att de har varit trovärdiga innan, men det här borde vara ”sista spiken i kistan” anser jag. Ett av problemen för oss som förespråkar vett, sans och förnuft i frågan är väl möjligen att mycket fokus har legat på den första expeditionen 1969. Somliga ”foliehattar” hävdar att just denna var en bluff, eftersom man inte hade tekniken för en månlandning riktigt redo men inte ville att presidentens löfte om att ”sätta en människa på månen innan detta årtionde är slut” skulle gå i stöpet. Så då ”fejkade” man en expedition till månen… Nåväl, sannolikheten för att detta är sant är försvinnande liten av många skäl, och Nasas nya bilder visar att direkta bevis går att få fram. Nu väntar jag bara på att få höra att dessa nya bilder är bluff… 
/L.
Har sett bättre bilder av fotavtryck från Mars.
http://www.totalthinker.com/Mars/Footprints/footprint.html
Visserligen bara spår från vilsna kycklingar…
Som konkret bevis på månfärden har vi ju ett par hundra kilo månsten.
Fristående undersökning av dessa stenar visade att dessa kom uteslutande från asteroider och inte hade något med månen att göra. Kunde lika gärna plockats på jorden. Så föll det beviset..
Månastronauternas egna vittnesmål är väl vår alternativt bästa källa till sanningen, som t.ex. svenskättlade Buzz Aldrin:
eller Gordon Cooper:
De är säkert övertygade om att de själva flög i rymden, såg vackra färger, stjärnfall och ett och annat UFO, men undrar vad astronautbränslet bestod i. US Army har sedan WWII experimenterat med LSD som raketbränsle till soldater.
Tror inte NASA’s bilder är bluff, spåren uppstod troligen när slutscenerna till ”Space cowboys” spelades in, men bättre bevis görs på 5 minuter i Photoshop.
Min poäng är att denna typ av bildbevis, bevisar just ingenting.
”Min poäng är att denna typ av bildbevis, bevisar just ingenting.” – Vilket du anser att ditt resonemang gör?!? Shit, jag behöver en kafferast…
Nej, jag ämnar inte bevisa åt något håll, försökte bara belysa problematik kring slapp källkritisk värdering, för de som dansar runt dessa månspårsbilder och kallar bilderna för någon form av bevis.
2010 års naturfotovinnare har nyligen erkänt att han planterade in djur på sina bilder som han hämtat på nätet. Viltvårdare betvivlade att djuren skulle funnits på dessa foto-platser men fotona granskades av kunniga fotografer så djurens existens ansågs bevisat.
Jag betvivlar inte att det finns hjulspår på månen, då en för mej hållbar räcka med indicier tyder på detta, men ett suddigt långdistansfoto har noll bevisvärde. Foliehattar hittar tydligare bilder på fotspår på Mars. Man kan hitta märkliga formationer även i kaffesump om man tittar tillräckligt länge.
Konspirationsteoretiker hittar alltid alternativa förklaringar. Om man tror att tusentals tjänstemän ingår i en konspiration så blir man nog inte övertygad av ett foto. Det går alltid att konstruera en krånglig förklaring och det verkar ha blivit allt vanligare på sistone.
Inte så förfärligt imponerad över att vi nu kan fotografera på 10 km höjd en plats där människan gått omkring för 40 år sedan. Hade ur teknisk utvecklingssynpunkt varit mer logiskt med det omvända tidsflödet.
Det jag starkt reagerar på är när någon med förmodad elementär kännedom om vetenskapliga bevisvärden kallar detta foto för ett ”direkt bevis”. Ett sätt att föda foliehattar, men ska lite mer utförligt försöka förklara varför när det inte verkar gå fram via tidigare kommentar.
Det vanliga exemplet som lärs ut i skolan är väl den med fotografier på svanar. Om alla foton man sett visar vita svanar, bevisar det att alla svanar är vita? Om alla foton på ljusstrålar som belyser damm, visar helt räta linjer, bevisar det att ljusstrålen alltid är en linjär företelelse? Nej, ett eller flera foton går inte ens använda för att bevisa hur många sidor en tärning har.Däremot kan en relativt enkel geometrisk ekvation leda till bevis vad gäller tärningens antal sidor i en 3D-värld. Det fungerar även i flera dimensioner men blir något mer komplext. Kräver bara en utveckling av några av Pythagoras satser. Tillbaka till fotografi.
Inte ens om Astra-Zeneca med rätt många anställda hittar på pillret som botar alla virus, räcker det inte i den etablerade världen att de delar ut foton med mikroskopbilder som bevis för pillrets påstådda effekt. Många rätt omfattande läkemedelsstudier har också visat sej vara rätt tunna i backspegeln. Hur man på vetenskapliga grunder kan värdera denna typ av rapporter kan man läsa om bla på http://www.sbu.se.
En enskild bilds vetenskapliga bevisvärde är ej avhängigt av ifall dess källa är NASA eller Pelles UFO-klubb vilket kanske förvånar lekmannen.
Jag använde ordet indicier i texten ovan men evidens, induktion och upprepningsbarhet kan också vara bra ord att känna till när man vill påstå att ett foto är ett ”direkt bevis”. Varken ur vetenskaplig synvinkel eller om man är foliehatt kommer fotot utgöra bevis men indicikedjan för den relaterade händelsen är något stärkt även om man har hatten djupt neddragen.
För drygt 100 år sedan cirkulerade bilder som visade vattenkanaler på Mars, ansågs motbevisat 1965. Nu är vi snart tillbaka på ruta 1 vad gäller bevisläget… Vet inte om det är kategoriskt för rymdwannabees att vara slarvigare än andra teknikgrenar med vad som krävs för att kalla något för bevis.
Inom min diciplin, elektromagnetisk teori, har vi inte behövt gör några större omvärderingar av grundläggande kunskapsläget utan har kontinuerlig kunnat bygga upp teorier som legat som bas för vidareutvecklade teorier. Dessa teorier har legat stadigt de senaste 300 åren trots att dess tillämpningsområden vuxit från Voltas elektrisk staplar som kunde kittla grodlår till dagens användningområden inom t.ex. radio och data.
Astronomins kunskapsbas har däremot fört en mycket vacklande tillvaro med total omvärdering i stort sett varje århundrade om jordens och universums relationer och ursprung.
Foliehattar göds i oändlighet med att visa bildbevis på svanar. Inte för att det är bilder på svanar utan för att någon i okunnighet påstår att de i sig är någon form av bevis för förekomsten av svanar. Ibland får dessa foliehattar rätt vilken får foliehattarna att föröka sej Se återigen om naturfotografens falska lodjur. Foliehattar avgiftas bäst med vederhäftig välunderbyggd information, Presentera sk bildbevis är att kasta köttben till denna gruppen.
Ur strikt vetenskaplig synvinkel ringer varningsklockorna när någon presenterar bilder som bevis på lodjur tärningar och rymdfärder.
Bilden är ett utmärkt indicie på en händelse men den som kallar det bevis står i praktiken med en fot i folie-lägret.
Jag vet inte om jag ska det du skriver som en förolämpning, eller om du bara medvetet vill provocera mig till att skriva något dumt. För jag antar att din kommentar är riktad till mig snarare än till Johan? Och till att börja med kan vi väl vara överens om att jag inte påstått att bilderna är ”direkta bevis”? Jag skrev att bilderna visar att direkta bevis går att få fram. I övrigt är det du skriver ett närmast klassikt exempel på vad jag kallar ”tokskepticism” – överdriven skepsis där man ifrågasätter allt som inte går att handgripligen ta på, i princip.
Ditt resonemang angående vetenskaplighet och bevis haltar betänkligt. ”En enskild bilds vetenskapliga bevisvärde är ej avhängigt av ifall dess källa är NASA eller Pelles UFO-klubb”, skriver du. Helt fel. Alla fakta i vetenskapliga sammanhang värderas utifrån sina källor. NASA har med ”cred” än foliehattarna och det har faktiskt betydelse i sammanhanget. Vidare vilar mycket vetenskap på observationer och mätningar av saker som vi bara indirekt kan detektera. Alla sådana data kan fabriceras. Så varför tro på att det finns elektroner? Varför tro på elementarpartiklar över huvud taget? Allt bygger ju på indirekta mätningar… Astronomins kunskapsbas är långt mycket mer solid än du tycks tro, trots att vi måste förlita oss till att samla in fotoner och extrahera information ur dessa observationer/mätningar. Den vetenskapliga metoden är det som gör skillnaden och det tror jag att du vet. All vetenskap bygger på hypoteser/teorier som i princip när som helst kan kullkastas av ett nytt experiment eller en ny observation. Kanske är det mer sannolikt att ett paradigmskifte sker inom vissa fält jämfört med andra, men det finns inga skillnader rent principiellt.
Elektromagnetismen är inget undantag vad det gäller ovan nämnda princip och att dess teorier legat fastlagda de senaste 300 år faktiskt helt fel. Du glömmer i så fall både Maxwell, Einstein och 1900-talets ”kvantrevolution”. Före Maxwell kan man knappast tala om ”elektromagnetism”, även om t.ex. Faraday var den på spåren. Eterteorin härskade före Einstein och såvida du inte tillhör de som förkastar relativitetsteorin (men den bygger ju förstås på indirekta vetenskapliga bevis…) så får du väl hålla med om att den är död i dagens läge? Kvantmekaniken har också helt förändrat synen på elektromagnetismen och framför allt visat att Maxwells fältekvationer inte kan beskriva den fullständigt. Men så fungerar ju vetenskapen. Nästan om det vore något organiskt.
Skulle vi anamma dina principer, skulle i stort sätt all grundforskning inom fysikområdet få läggas ned omedelbart. Astronomin har tusentals år på nacken, men det först med den moderna astrofysikens uppkomst under de senaste 100 åren som den har blivit ”riktig” naturvetenskap. Väldigt lite har omvärderats de senaste 100 åren, men mycket ny information har tillkommit och förfinat våra teorier. Samma sak gäller subatomär fysik. Skulle vi nu avstå från att använda ”bildbevis”, skulle egentligen ingen modern vetenskap vara möjlig. Vad t.ex. astronomiska teleskop, detektorer vid partikelacceleratorer och geofysiska satelliter producerar är just ”bilder” och deras värde bygger på att vi forskare arbetar efter en slags ”hederskodex” (även om enstaka fuskare har ertappats) där var och en bär en del av ansvaret för att hålla vetenskapen sund. När en forskargrupp presenterar ”bilder”, görs detta tillsammans med tillräcklig information för att en annan grupp ska kunna reproducera dessa ”bilder”. På så vis byggs ett förtroende upp som gör att en teori stärks eller förkastas när tillräckligt många har producerat likadana ”bilder”. Om ryska, eller för all del kinesiska eller indiska månsonder i framtiden producerar bilder som överensstämmer med NASAs, så är det ett fullgott vetenskapligt bevis enligt min mening. Och jag törs påstå att en förkrossande majoritet av mina forskarkolleger håller med. Men så är den typiske forskaren lyckligtvis inte ”tokskeptiker”…
De astronauters som landsteg på månen var utrustade med rymddräkter klädda med tun aluminium folie. Hur klarade astronauterna den radioaktiva strålningen med dessa tunna rymd dräkter? Ryska forskare har hävdas att 2 dm. blyplåt måste till för att klara den kraftiga radioaktiva strålningen!
Det har framgåt att elektroniska sköldar som skydd mot den radioaktiva strålningen till astronauterna håller på att utvecklas. Denna forsning bedrivits på de internationella rymdfärjorna där ute i rymden. Och det är vid framtida färder till bl.a. den avlägsna ”planeten Mars” som dessa e.skölar kan komma till praktiskt bruk!
Anser du att mitt bidrag ej är önskvärt på din blogg får du gärna radera och jag kommer respektera detta.
Jag vet inte om jag ska det du skriver som en förolämpning, eller om du bara medvetet vill provocera mig till att skriva något dumt.
Nej det är ingen förolämpning men inom många dicipliner funderas inte längre över värderingen av foto som bevis. Även om foto är huvudsakliga (enda) källan till information, bör man beakta vart dålig värdering kan leda.
____
Astronomins kunskapsbas är långt mycket mer solid än du tycks tro, trots att vi måste förlita oss till att samla in fotoner
Väl medveten om att tekniska underlaget är begränsat och att önskan om bättre redskap är stor. I det senare har jag bidragit aktivt att utveckla olika tekniska lösningar.
Som okunnig är det möjligt att soliditeten inte märks fullt så väl på mitt populistiska plan men ser det som minst lika allvarligt som om motsvarande problem funnnes inom ämnesområden som elektronik eller matematik.
____
All vetenskap bygger på hypoteser/teorier som i princip när som helst kan kullkastas av ett nytt experiment eller en ny observation.
Gäller främst pannkaksteorier, när teorin bygger på en tidigare teori. Slutar oftast i filisofi och spelrum för foliehattar och urflippade professorer.
En händelse som alltid är upprepningsbar på ett konsekvent sätt är en lag. Lagen skapas inte av vetenskapare men sund vetenskap kan upptäcka dess existens.
Teori, ansats eller förmodan används när man inte riktigt hittat hem. Tyvärr så vilar mycket förmodad sentida kunskap på denna typ av grunder.
____
Alla fakta i vetenskapliga sammanhang värderas utifrån sina källor. NASA har med “cred” än foliehattarna och det har faktiskt betydelse i sammanhanget.
Det är en lång bit kvar innan ett foto formellt kan kallas fakta. Det har inte ens någon betydelse att något sk tillförlitligt organ satt sin stämpel på bilden. Trovärdigheten må höjas men bilden kan inte utgöra någon nivå av bevis. Det aktuella fotot är ett bra indicie, som kan visualisera tidigare information, men den som inte redan tidigare varit troende ser bilden som något ytterligt enkelt att fabrisera. Det blir bara ett utnötningskrig om vem som orka ropa ”bevis” resp ”ej bevis” sist vilket inte är konstruktivt.
En bild, även på något så simpelt som ett grässtrå, tolkas olika av alla betraktare. En och samma bild tolkas helt olika bara beroende på vilket sätt den är presenterad. Eftersom det är månspår som är aktuella passar detta exempel bra. http://www.minnpost.com/healthblog/2009/10/16/12584/famous_moon_footstep_optical_illusion_shows_the_trick_our_brain_plays
____
Elektromagnetismen är inget undantag vad det gäller ovan nämnda princip och att dess teorier legat fastlagda de senaste 300 år faktiskt helt fel. Du glömmer i så fall både Maxwell, Einstein och 1900-talets “kvantrevolution”.
Nej, dom gubbarna är synnerligen ihågkomna. Har även besökt Maxwells hem. Fundamentalen för förståelsen av det mesta inom vetenskapen har varit en lång och gradvis resa där elektromagnetisk våglära aldrig inträffat om inte korrekta grunden lagts långt tidigare med matematiska förutsättningarna. Ett definitivt viktigt bidrag var, Archimedes (200 år BC) och i synnerhet hans konstant, som banade vägen till en ny del av matematiken. Imaginära tal fanns som begrepp på 1600-talet. Ohm, Faraday, Henry har namngivit några av elektrisitetens fundamentaler genom att med relativt enkla matematiska uttryck ange dess relation till övriga enheter. Maxwell kände inte ens till EM strålning när han formulerade sina ekvationer men det gjorde ju inte Archimedes heller, trots att bägges arbete används flitigt i just vågrörelse-sammanhang. Då värdegrunden varit av karaktären naturlagar och matematiskt bevisade satser har det varit möjligt för dessa upptäckare att stapla nya lagar med de tidigare upptäckares formulerade lagar som stabil grund. Jag bedriver en typ av RF-utveckling (radio+antenner) där dessa lagar används flitigt i beräkningar och verifieras genom att slutresultat är väl dokumenterade kommersiella produkter, där beräkning jämförs med uppmätt värde.
Kan mycket väl tänka mej att somliga andra arbetsområden ser annorlunda på dessa lagar och genom att titta under skalet till det som dessa lagar bygger på (subatom) så ser man nya fenomen som, kanske beroende på trubbiga instrument, kan vara svåra att inordna i den gängse fysiken (ännu).
Einstein, en kultfigur i sammanhanget och förmodat hyffsat insatt, var vad jag läst rätt kritisk till att bygga vetenskap ovanpå teoretiska tveksamheter.
De stora teoribyggarna Bohr, Scrödinger & Heisenberg m.fl., de hade det gemensamt att de insåg att om deras egna ideer var rimliga kunde inte dom andras vara det. Argumentationen blev viktigare än matematiken I synnerhet Einstein var måttligt imponerad av sådant och kvant-teorier såg han som ett tillkortakommande och återvändsgränd. Gud spelar inte tärning, påstås vara uttalande av honom i denna frågan.
Det är ett kärnproblem med de forskningområden vars förmodade kunskap på ett eller annat sätt bygger på att ta ställning för den för tillfället accepterade teorin.
Ett skrämande exempel hur den akademiska världen av idag anser det normalt att hanterar dessa kärnfrågorna:
http://blogs.discovermagazine.com/cosmicvariance/2011/02/07/do-you-think-inflation-probably-happened/
Man gissar 0 till 100% och svar finns över hela skalan. Det verkar gå lika bra att ersätta deras insikter med ett tombolahjul. Kanske hade Einstein fel om detta med att det inte går spela tärning som vetenskap.
Jag är varken insatt eller kunnig inom dessa vetenskaper men är det på denna nivån man kunskapsnivån och argumenteringen för dess riktighet befinner sej idag blir man som utomstående betraktare tveksam.
En kanske relativt oseriös tidning som belägras av foliehattar kan var en förklaring men även i lite tyngre rapporter ser man rätt ofta inslag som kunde vara med på ”dagens odds”.
Foliehattar som läser sådant, kan med gott samvete bygga sin hemkokta världsuppfattning. Somliga astrofysiker har väl närmast blivit berömda för sina udda hopkok.
Själv skulle jag se det som katastrof om mitt teknikområdes landvinningar de senaste 100 åren låg på denna nivån i den allmänna akademiska världen.
Vad blir härnäst? Matematiken t.ex., ska vi rösta om svaret på ekvationer, eller är vi där allaredan?
Eftersom jag på ett mer handfast plan måste bygga konkreta saker där beräkningar verifieras med mätresultat kan jag inte välja teori för att få fram en konkret produkt utan får nöja mej med gammal klassisk fysik.
Har inte nämnvärd nytta av att veta vilka subenergier som bygger upp mina RF-signaler. Ungefär som bilmotorer. De flesta ottomotorkonstuktörer har ingen koll på om bensin har kvant-egenskaper.
För min del så går det bra att kalla radiovågor för eter. Det påverkar inte en siffra i mina beräkningar. Dessa beräkningar stämmer med det som mina instrument förmår mäta och ser inte nyttan av att blanda in tombolahjul, katter, eller kaos i slutresultatet.
____
Vad t.ex. astronomiska teleskop, detektorer vid partikelacceleratorer och geofysiska satelliter producerar är just “bilder” och deras värde bygger på att vi forskare arbetar efter en slags “hederskodex” (även om enstaka fuskare har ertappats) där var och en bär en del av ansvaret för att hålla vetenskapen sund.
I min värld kan jag producera hur många foton som helst på ett kretskort eller antenn och ingen kollega skulle se det som ett bevis på dess funktion. Det närmaste jag kan komma att bilder skulle betyda något är matematiska diagram, från mätningar och beräkningar. Förstår att man inom vissa forskargrenar får nöja sej med fotografiska spår av händelser och bilder som kräver avancerad analys och många fall ingen repeterbarhet och där klassiska lagar verkar otillräckliga. Nackdelen med att bygga vetenskap på analyser som bygger på antaganden som bygger på otillräckliga fakta är att det blir det höga korthus med komplicerade förklaringsmodeller.
Om det dessutom finns flera alternativa förklaringsmodeller så verkar risken stor att man inte bygger vetenskap utan bara gör tombolahjulet lite större.
___
Om ryska, eller för all del kinesiska eller indiska månsonder i framtiden producerar bilder som överensstämmer med NASAs, så är det ett fullgott vetenskapligt bevis enligt min mening.
Finns inte ett uns tvekan utan att jag tror NASA’s bilder är autentiska och bedömmer att min uttolkning av vad bilden vill visa är rimlig, men för att hålla forskningen sund, ska min tro inte jämställas med bevis i sammanhanget.
Jag vidhåller mina ståndpunkter. Därtill vill jag säga att man bör akta sig för att kritisera sådant man inte har tillräcklig och erforderlig kunskap om. Jag vet inte vad du har emot astrofysik och annan ”modern fysik”, men att skriva ”det verkar gå lika bra att ersätta deras insikter med ett tombolahjul” kan i bästa fall ses som okunnigt. Läs vad inlägget på ”Cosmic Variance” faktiskt handlar om (det är alltså inte fråga om att vetenskap bedrivs genom omröstning…) och läs även på lite om vad som sker på forskningsfronten – och även hur denna forskning sker. För detta är problemet med hur du ser på vetenskap och ”bevis” (notera för övrigt att ”bevis” egentligen inte existerar inom empirisk vetenskap). Forskning som ”bryter ny mark” bedrivs inte alls så som du anser att forskning ska bedrivas, och den har aldrig bedrivits på det sättet heller. Spekulation är en viktig komponent och att bygga vidare på en hypotes som ännu saknar tillräckligt empiriskt stöd för att upphöjas till en teori (eller det du kallar ”lag”) är ofta direkt nödvändigt för att man ska kunna testa hypotesen ordentligt. Om någon konsekvens av en hypotes A, eller annan hypotes B som är fel endast om A är fel, kan visas vara fel, då faller också A. Sådana resultat kan vara ytterst viktiga.
På forskningsfronten är mycket osäkert och enskilda forskares åsikter går ofta isär, men ny vetenskap vilar ändå stadigt på ett fundament av etablerad vetenskap (expelvis den klassiska fysiken). Jag kan inte se vad problemet med detta är riktigt. Att ”foliehattar” gärna ser den vetenskapliga debatten kring det som är nytt och ännu osäkert som att ”min hypotes är lika bra som din”, det är bara att beklaga. Men felet ligger inte i hur vetenskap bedrivs, utan i det att ”foliehattarna” oftast är okunniga om hur vetenskap fungerar. Och åsikter är givetvis inte vetenskapliga belägg för något. Att det finns osäkerhet kring många nya hypoteser är som sagt naturligt och att vissa osäkra hypoteser erhåller olika stort stöd hos olika grupper av forskare är också helt naturligt.
”I min värld kan jag producera hur många foton som helst på ett kretskort eller antenn och ingen kollega skulle se det som ett bevis på dess funktion”, skriver du. Jo, det kan förstå. Men jämförelsen haltar duktigt. Syftet med att konstruera ett kretskort är ju att det ska utföra något. Detta kan givetvis inte demonstreras med en bild av kretskortet. Men när nya tekniska lösningar presenteras i teknikvetenskapliga tidsktifter sker det ändå i form av ”bilder” i den meningen att lösningen demonstreras i form av diagram, datatabeller och möjligen en matematisk modell. Men allt detta går att fabricera på samma sätt som en bild tagen med en rymdsond eller satellit kan fejkas. Om bilder och mätningar (t.ex. fotometri eller spektroskopi av astrofysikaliska objekt) inte duger som empirska stöd för en hypotes, faller i stort sett all naturvetenskap ganska platt. Fakta kan ibland vara bilder. En bild visar något vars existens därmed får antas vara ett faktum. Värdet av sådana fakta är givetvis avhängigt bildens trovärdighet, men det finns ingen anledning att utesluta bilder som faktaunderlag. Så jag förstår faktiskt inte vart du vill komma med ditt resonemang. Är allt som inte är ”laboratorievetenskap” eller ren ingenjörskonst en del av det ”korthus” du refererar till? I så fall är du fel ute…
Någonting som jag inte förstår är varför ryssarna – som förlorade månkapplöpningen mot jänkarna – höll tyst och lät bli att dra ner brallorna på sina rivaler och avslöja allt som en ren bluff. Det borde väl inte ha varit så svårt, med tanke på att de hade tillgång till den teknik som krävs för att övervaka det hela. Och de lär ju knappast ha saknat motivationen att göra det, med tanke på hur relationerna mellan länderna var på den tiden.
Jag vänder gärna på frågan om man då hade tekniken för att genomföra en månlandning då – hade man tekniken för att fejka det hela? I viss mån är det sant att man inte riktigt hade tekniken för att genomföra en säker resa till månen på den tiden. Och det har vi fortfarande inte. Men eftersom det i princip bara handlade om att komma först, kosta vad det kosta ville, valde man ändå att genomföra projekten. Det är inte en fråga om teknik, utan om politik.
Det är en brist i logiken hos många konspirationsteoretiker. Man utgår gärna från vad som är möjligt idag i fråga om att producera media och specialeffekter, och applicerar det på dåtiden, dvs 1960- och 1970-talet. Räkna gärna upp några filmer från 1960-talet som innehåller trovärdiga specialeffekter. Och med trovärdiga menar jag att ingen neutral part (dvs som inte redan bestämt sig för att det är äkta respektive fejkat) skulle avfärda dem.
Det jag ser som det stora problemet i den här debatten är att man försöker bemöta konspirationsteorier med rationella kunskaper och fakta. Det går inte, eftersom konspirationsteoretikern bara väljer att ta till nya halmstrå för att rädda sin världsbild från att rasa samman. Ett sätt är att ständigt kräva nya bevis för att man hittar på skäl för att avfärda de som redan finns. Samtidigt spelar det ingen roll om tusen bevis för att månlandningarna ägt rum kan ifrågasättas så länge det finns ett enda bevis som håller för en granskning.
Varför? Därför att det bevisar att månlandningarna – eller i alla fall en – har ägt rum. Bevis som inte håller bevisar däremot ingenting. De bevisar inte motsatsen.
Jo naturligtvis räcker ett enda fullgott bevis, dvs något som är oomkullrunkerlig fakta, men hur kan ett sådant bevis utformas?
Problemet med att bevisa att man verkligen varit på en viss plats, är inte nytt.
Sidenvägen, dvs den landrutt som möjliggjorde handelsutbyte mellan Europa och Indien blev på 1400-talet en alltmer osäker resa pga av krig mm.
Därför sökte man en möjlig sjöväg. Störst var intresset bland spanjorer och portugiser att finna denna nya sjöväg då de hade god sjövana.
Från första tanken på att havet kunde vara möjlig färdväg till att den genomfördes tog 80 år av planering.
Ett första steg i att finna sjövägen var att sammanställa all världens kända sjökort och loggböcker för att få så bra underlag som möjligt för fortsatt utforskning. Detta kom att sysselsätta enorma mängder både spanska och portugisiska kartritare. Som ett led i att komplettera okända områden utforskades Afrikas västkust etappvis och allt längre bort.
Fyra fartyg specialbyggdes för att klara långa resor. De skulle resa i konvoj. Vart och ett av fartygen var ersättningsbart med de övriga eller kunde utgöra flytande reservdelslager.
Avancerade tankar för att vara på denna tiden men det var kanske den längsta resan som någonsin företagits och vilka faror som kunde hota i haven var helt okänt.
Sjöexpedisionen lyckades. Man följde Afrikas kust söderut och fann till slut en fri väg till Indien. Vasco da Gama som lett resan blev minst lika stor hjälte som om han varit återvändande rymdpionjär.
Christoffer Columbus jobbade vid denna tiden med att sammanställa sjökort för den spanska staten. Han resonerade som så att om Jorden är rund, borde det gå hitta en närmare väg till Indien genom att åka åt väster.
Han kämpade många år med att få staten till att bekosta den relativt osäkra expedisionen för att utforska hans ide. Det största problemet var att trots alla sammanställda sjökorten var väster helt okända vatten. Inget i det hopsamlade materialet visade att något land fanns i denna riktning.
Finansiärernas villkor för att bekosta resan var att han skulle bevisa att det var Indien han rest till och att resan dokumenterades. Det hade förekommit bedragare i dessa sammanhang så man ville ha entydiga bevis. Därför ålades Columbus att även medföra ett flertal personer som var kunniga i att insamla och klassificera växter, djur samt ädla metaller, tecknare och en typ av lantmätare. Givetvis var även kartritare med på färden för att rita sjökort men svårighet med positionsbestämning på öppet vatten gjorde att man inte kunde rita sammanhängande sjökartor och ”död räkning” var otillförlitligt. För att kompensera för bristen av tekniska bevis så skulle även guld, kryddor och siden återföras för att visa att man hittat Indien.
Guld hittades men kryddor och siden uteblev trots att Columbus bokstavligen rånade lokalbefolkningen på deras ägodelar. Columbus ansåg att Indien var funnet men trots letande hittade man inte de handelsstationer som man visste fanns i östlig riktning och därför även borde finnas i väst. Man antog att det måste finnas en seglingsbar öppning på det land man hittat för att nå rätt sida av Indien från väster. Vid en av expeditionerna letade man vid nuvarande Panama, där man hört att det fanns en sjöväg igenom den landmassa som åtskilde dom från de förmodade indiska handelsstationerna. Tyvärr fanns inte Panama-kanalen då. Expedisionerna ledde till att nya sjökartor producerades, massor av växter, djur och slavar (indianer) skickades hem, men då sjökartorna inte kunde knytas ihop med andra sjökort och utan siden var Columbus fram till sin död misstrodd om att ha funnit Asien. Den funna landmassan fick tillsvidare arbetsnamnet Amerigo, förnamnet på en känd kartritare.
Om Columbus fått med sej siden tillbaka, hade det då varit ett hållbart bevis för att han funnit en väg till Indien?
Om han haft tillgång till en modern kamera som visat bilder från hans landstigninsplatser, hade det bevisat att han varit i Indien istället som vissa misstänkte, en större okänd ö strax utanför Afrikas kust?
En sådan modernitet som en GPS-mottagare som skriver loggfiler måste vara ett bra verktyg som i efterhand visar var man varit men GPS var ju inte tidsenligt kring år 1500, inte ens sextanten var känd.
Knäckfrågan är, vad hade krävts av Columbus för åstadkomma något som visade att han verkligen funnit en ny väg till Indien. Något av nivån oomtolkningsbart bevis, som ju i sej innebär att det inte går att misstolka ens av misstrogna konspiratörer.
Med tanke på möjligt förestående bemannad Mars-färd kan det vara värdefullt att veta vad som i efterhand skulle kunna utgöra bevis för att en sådan resa verkligen ägt rum. Något som för lång framtid skulle vara ett oförvanskbart bevis även om all annan dokumentation försvann pga tidens tand.
Tyvärr är det tveksamt om ett sådant bevis går framställa. Liksom i Columbus fall, skulle det inte vara värt besväret att ta hem slavar?
Ett förslag, som förekom redan på Apollo-tiden, är att resan bekostas av sponsorer typ BP och MacDonalds. Det skulle lösa en del av ekonomiska biten som ofta kritiseras i dessa sammanhang och dels kan sponsorerna bidra med kost och drivmedel (Hamburgare dagligen i 2 år). Som motkompensation till sponsorerna, väl på plats på Mars, rullar man ut några km² aluminiumfolie med sponsorernas loggor påtryckta. Tvivlare kan då för lång tid framöver, utan misstänkliggjorda mellanhänder, via teleskop se reklamen. Om ett fåtal konspiratörer trots detta hävdar alternativa förklaringar till foliens synbara existens, så må det vara hänt.
Allt måste inte bevisas för att vara sant, om jorden är rund, är det odiskutabelt att det är Asien som ligger i väster, enligt Columbus.
Ytterligare en konspirationsteori angående månfärder: Enligt den officiella versjonen var de en O ring och kylan som gjorde att Challenger 10 krasade på startplattan. den 28 januari 1986! Men de har cirkulerat uppgifter att en liten kärnreaktor också fanns med på r.färjan, och planen var att placera den på månen? Om detta var fallet stoppades det hela då av Aliens ständigt patrullerande rymdflotta? då radioaktiva ämnen inte är tillåtet att föras ut i rymden!
Den traditionella vetenskapen står inför paradigm skiften. det hjäller att rucka på många dogmer. De kvinnliga forskarna, ofta med sin mjukare framtoning har här en vickig uppgift inför framtiden!
Här ett intressant inlägg av Birgitta Forsman: vetenskapsteoretiker och docent i forskningsetik, Lunds universitet
http://www.fof.se/blogg/birgitta-forsman/vetenskapens-vasen-och-villkor