Klimatologi och klimatavtal, del 4

Efter anklagelser om fel i den senaste rapporten om den globala uppvärmningen tillsätter FN nu en oberoende granskning av FN:s klimatpanel IPCC. Detta är ett lovvärt initiativ med tanke på vilket inflytande IPCC har på miljö- och klimatpolitik. Men frågan är om inte det snarare är klimatpolitiken och miljörörelsen som borde granskas? Kanske även hur klimatforskare förhåller sig till den politiska debatten är en företeelse som borde synas?

SvD publicerade tidigare idag en artikel om att forskare som sitter med i IPCC försökt undertrycka och utestänga vissa andra forskares resultat, samt om de felaktigheter som nyligen uppdagats i IPPC:s senaste rapport. I denna, som kom 2007, påstods bland annat att Himalayas glaciärer skulle ha smält bort till år 2035. Detta har visat sig vara rent nonsens. Hur IPPC, som ska tillämpa ett vetenskapligt arbetssätt, kan låta sig påverkas av tveksamma uppgifter som sprids av minde seriösa falanger av den s.k. “miljörörelsen”, är smått obegripligt. Vad som är än mer obegripligt är att man efter detta inte “gör en pudel” och stoppar all användning av s.k. “grå litteratur” (information från icke oberoende och vetenskapliga källor) inom IPCC. Istället säger man att denna typ av litteratur är viktig, men att den måste granskas noggrannare! Exakt hur skulle detta ske på ett sätt som garanterar att informationen är vetenskapligt hållbar? Man tar sig för pannan…

Låt mig citera klimatforskaren Lennart Bengtsson (tillika ledamot av svenska Vetenskapsakademien):

“Felen är mycket pinsamma. Men ännu allvarligare är att vissa forskare velat utestänga andra uppfattningar. Det är fullständigt oacceptabelt.“

Jag har varit inne på samma spår i mina tidigare blogginlägg. Den mediala bilden av att “den vetenskapliga debatten är över” verkar helt klart ha sitt ursprung i IPCCs senaste rapport. Börjar man söka lite i litteraturen (vilket Astrosmurfen förstås har gjort! ) finner man snabbt att debatten inte alls är över. Osäkerheterna kring både det nuvarande klimatets orsaker och det framtida klimatets utveckling är stora och det finns fullt seriösa alternativ till den gängse bilden av att klimatförändringen måste bero närmast uteslutande på människors förehavanden de senaste århundradena. Varför har då IPCC velat understryka att det inte längre råder någon tvekan om orsakerna och att de framtida konsekvenserna kommer att vara mycket stora? Handlar det om hur man förhåller sig till den politiska debatten och massmedia? Min gissning är att man har haft alltför mycket att vinna på att göra frågan om klimatet, och klimatforskningens vikt i sammanhanget, till frågor som står högt på den politiska dagordningen. Att i det läget framställa en bild av ett forskningsfält där osäkerhet råder och somliga forskare har diametralt olika åsikter i vissa frågor, har antagligen varit ofördelaktigt. Politiker vill ha säker information och enighet. Men för oss som sysslar med forskning är det ganska uppenbart att detta sällan eller aldrig kan uppnås i vetenskapliga sammanhang. Och det är just den ständiga debatten som är vetenskapens stora styrka.

Faktafelen i rapporten har de senaste månaderna givetvis blåst nytt liv i debatten om den globala uppvärmningen, framför allt bland s.k. “klimatskeptikerna”, och troligen allvarligt skadat IPPC:s förtroende. FN-chefen Ban Ki-Moon har försvarat panelens arbete och sade att felen i rapporten var mycket få. Detta må vara sant, men felens natur oroar mig. De fem fel som nu officiellt erkänts i rapporten är följande (listan hämtad från SvD):

1. Himalayas glaciärer. Det påstods att Himalayas glaciärer smälter bort till 2035. Men rätt årtal för prognosen är år 2350. Uppgiften, hämtad ur Världsnaturfondens rapport, är inte vetenskapligt granskad.
2. Regnskogsdöden. Det hävdades att 40 procent av Amazonernas regnskogar kommer att krympa dramatiskt till följd av minskad nederbörd. Uttalandet, hämtat från en WWF-rapport, är kraftigt överdrivet.
3. Torkkatastrofen. IPCC påstod att vissa länder i Afrika kan förlora hälften av sin livsmedelsproduktion fram till 2020 på grund av regnbrist. Påståendet var inte vetenskapligt granskat.
4. Havsnivån. Det uppgavs att 55 procent av Nederländerna ligger under havsnivån. Rätt siffra är 26 procent. Misstaget som kom från holländska regeringen passerade obemärkt kontroller av rapporten.
5. Orkanerna. IPCC hävdade att ökningen av orkaner är kopplat till global uppvärmning. Men forskning publicerad i Nature Geoscience visar att orkanfrekvensen är del av en naturlig variation. IPCC överväger en rättelse.

Gemensamt för samtliga dessa felaktigheter är att de överdriver bilden av klimatförändringarnas konsekvenser. Hade det rört sig om mer eller mindre slumpmässiga fel beroende på slarvig redigering eller bristande faktakontroll, hade man kunnat förvänta sig att vissa fel även skulle kunna peka åt andra hållet, d.v.s. underdrifter av konsekvenserna.

Låt oss granska sannolikheten i att alla de fem felen skulle peka åt samma håll. IPCCs rapport innehåller omkring 3000 sidor med text och bilder/diagram. Antag att ett fel dyker upp på var 100:e sida (lågt räknat), då bör det finnas c:a 30 sakfel i hela rapporten. Antag vidare det finns två typer av fel: de som överdriver och de som underdriver klimatförändringarna och dess konsekvenser. Hur stor sannolikhet är det då att man slumpmässigt finner sex av dessa fel och att de alla är av samma typ om det finns 15 fel av varje typ?  I första läget är det 50% chans att hitta ett “överdrivande fel”, nästa gång har chansen minskat till 48,3%, därefter är chansen 46,4%… ja, kära läsare, ni förstår principen, eller hur? Sammantaget blir det omkring 2% chans att finna just fem “överdrivande fel” i rad. Är det någon mer än jag som tycker att detta är märkligt? *hosta*

På SvD drar man den helt rimliga slutsatsen att:

“…det [finns] ingenting som tyder på att IPCC:s grundläggande slutsats är fel: att jorden blir varmare till följd av människans aktiviteter.“

Detta är helt sant. De felaktigheter som uppdagats är inte av den art att de kullkastar huvudhypotesen – att den pågående klimatförändringen kan kopplas till mänskliga aktiviteter på vårt klot. Men håller jorden på att gå under? Finns det verkligen en “överhängande risk att klimatet skenar” om vi inte vidtar drastiska åtgärder omgående? Nej, de värsta prognoserna bör tonas ner, enligt nya rön som nyligen publicerats i Nature (se även DN 2/2). Jag har vid ett par tidigare tillfällen här på bloggen påpekat att det av allt döma råder en utbredd övertro på klimatmodellernas förmåga att förutsäga framtida klimat. Även bland forskare.

De långtgående slutsatserna baserade på osäkra modeller i IPCCs rapport, tillsammans med de nu uppdagade faktafelen, inger mig en olustig känsla av att panelen drabbats av ett “kollektivt hjärnsläpp” där man låtit sig påverkas av politiska krav på glasklara beslutsunderlag, löst tyckande och propaganda från miljöorganisationer och fallit för frestelsen att säkra finansieringen för klimatforskning för lång tid framöver… för det är ingen hemlighet att de statliga anslagen till just klimatforskning ökat minst tiofalt i många länder. Sveriges regering är inget undantag: en statlig satsning om 500 miljoner kronor är nog helt unikt vad det gäller grundforskning i Sverige (115 miljoner kronor är öronmärkta för forskning kring klimatmodeller och klimateffekter).

/L.

Uppdatering: Jag hade klantat till det med SvDs lista över fel I IPCCs rapport. Det rör sig om fem erkända fel – inte sex. Sannolikhetskalkylen ovan är korrigerad. Nu är det hela 2% sannolikhet… Ber om ursäkt för min ouppmärksamhet.

Uppdatering 2: Nya rön gör gällande att även påståendena om att Golfströmmen kommer att försvagas eller t.o.m. upphöra sannolikt inte stämmer (Willis 2010, Geophys. Res. Lett., 37, L06602, se även artikel i DN). Kortvariga förändringar har kunnat konstateras, men utgör dock inget som kan kopplas till den pågående klimatförändringen.