“Climategate” – Vem är det som manipulerar mest?

Ingen som intresserar sig för klimatdebatten kan väl ha undgått att kopior av mejl och källkod från ett ansett klimatforskningsinstitut i Storbritannien, Climate Research Unit (CRU), University of East Anglia, läckt ut efter en hackerattack mot institutet. En högljudd, “klimatskeptisk” lobby anser nu att dessa mejl och källkoder visar att huvudfåran inom klimatforskningen (om den globala uppvärmningen) är en stor bluff, som du kallas “Climategate”. För att verkligen veta om det finns substans i dessa påståenden har jag hämtat hem ett filpaket på nätet som sägs innehålla hela materialet som läckts ut. Konspirationsteoretikerna är i vanlig ordning “ute och cyklar”, men jag finner samtidigt stöd för vad jag tidigare antytt här på bloggen: det vetenskapliga kunskapsläget är betydligt oklarare än vad som brukar tillstås i den klimatpolitiska debatten.

Lars Bern, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), skriver i en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet igår att IVA vill “gå till botten med misstankarna”. Personligen är jag lite tveksam till vad denna utredning kommer att ge. Det finns knappast några bindande bevis för forskningsfusk (i det material jag har sett såhär långt) och även om tveksamheter finns, känns det som om allt till sist ändå kommer att handla om vilken sida man vill stå på. IVA har slagit an “klimatskeptisk” ton förut och man kan bara gissa att deras intresse för att genomföra “forskarförhör” och en utredning av “Climategate” bottnar i att man vill finna belägg för tidigare utspel och skaka av sig den kritik IVA har fått utstå.

Barometern följer också upp historien om hackerattacken mot Climate Research Unit (CRU) och jämför den läckta informationen med “katolska kyrkans linje om jorden som universums centrum [och] Stalins påbjudna Lysenkobiologi“. Hårresande dålig journalistik! Jag väntar bara på associationer med nazismen också… Mediabevakningen av klimatdebatten är skrämmande dålig över lag. Oavsett om man vältrar sig i hypotetiska framtida skräckscenarier eller om man väljer att slå upp “Climategate” till löjliga proportioner, tycks alla journalister ha en sak gemensamt i detta fall: polarisering och överdrifter är bra – ty det säljer lösnummer eller höjer tittarsiffrorna!

Det bör dock tilläggas att all rapportering i media om “Climategate” inte är lika snedvriden. DN rapporterar om händelsen (även om att Phil Jones, chef vid CRU, tagit “time out”) men undviker att ta ställning, vilket nog får anses som ett korrekt sätt att hantera saken.

“Hockeyklubban”

Det som fått mest uppmärksamhet är en mejlkorrespondens mellan CRUs chef Phil Jones och ett par andra forskare där man diskuterat “Mann’s trick”. I mejlet syftar Jones på hur man kan kombinera data från samtida mätstationer med data som beräknats ur t.ex. trädens årsringar och  isborrkärnor. Detta är för att man ska få en mer fullständig temperaturkurva som spänner över ett längre tidsperspektiv (tusentals år).

När man på CRU sammanfogade “biologiska” och geologiska data med direkta mätningar uppdagades att de uppskattade värdena från årsringarna i träd inte stämde med de data som mätstationerna angav. I en känd (och kanske även ökänd) artikel i Nature (Mann et al., Nature, 392, 779, 1998) och Geophysical Research Letters (Mann et al., GRL, 26, 759, 1999) har författarna utelämnat de “biologiska” mätvärdena för de senaste decennierna och baserat kurvan för denna period (efter 1960) enbart på uppmätta temperaturer. Den nedgång som de biologiska mätvärdena visade, som alltså sannolikt var felaktig, försvann därmed. Detta förfarande kan absolut diskuteras. Även om trädens årsringar är en osäker källa till historiska temperaturdata, bör man bära i  minnet att den sammanlagda hybridkurvan (som brukar kallas “hockeyklubban”) inte nödvändigtvis ger en mer rättvisande bild av hur norra halvklotets medeltemperatur har förändrats sedan järnåldern och framåt i förhållande till de senaste århundradet. “Hockeyklubban” har därför fått en hel del kritik och i IPCCs senaste rapport (AR4, 2007) är den inte längre med.

Det som bl.a. upprört “klimatskeptikerna” är särskilt ett mejl från Phil Jones där han omnämner det förfarande som användes av Mann et al. som ett “trick”, samt formuleringar som “hide the decline”. Givet beskrivningen ovan lämnar jag över till läsaren att avgöra om dessa formuleringar påvisar något fusk. Jag ska inte säga förmycket nu, men om någon skulle “kapa” min e-post är jag rätt säker på att man kan “leda i bevis” att jag ägnar mig åt forskningsfusk, trots att jag – med handen på hjärtat – kan lova att jag aldrig gjort mig skyldig till något sådant. Det används mycket jargong och lustiga formuleringar forskare emellan, som det kan vara svårt för utomstående att tolka.

Avslöjande källkod?

Ett annat fokus har varit den källkod (den mumbo-jumbo som datorprogrammerare sitter och skriver ) som läckt ut. Just nu sprids konspiratoriska analyser av denna källkod. Särskild uppmärksamhet har riktats mot en kommentar i en programrutin skriven i IDL (Image Data Language), då denna sägs avslöja fusket. I rutinen “maps12.pro” finner man följande:

pro maps12,yrstart,doinfill=doinfill
;
; Plots 24 yearly maps of calibrated (PCR-infilled or not) MXD reconstructions
; of growing season temperatures. Uses “corrected” MXD – but shouldn’t usually
; plot past 1960 because these will be artificially adjusted to look closer to
; the real temperatures.

Notera meningen som markerats i rött. Tittar man vidare återfinns denna mening i flera rutiner och beskriver en justering av proxydata från indirekta källor som görs för att man ska får en bättre sammanfogning av de olika dataserierna. Nå, vad betyder då detta? Får man “fippla med data” på det här sättet? Jodå, det får man! Bara man vet vad man gör och kan motivera varför man gör det. Något som förmodligen är oklart för de flesta är att det sällan finns enhetliga, konsekventa data och olika datakällor är sällan helt kompatibla med varandra. Användande av justeringar och korrektioner är därför inget suspekt, men det kräver att man som forskare är mycket noggrann med att redovisa vad man gjort när man publicerar sina resultat.

Det som många “klimatskeptiker” tolkar in i ovanstående är att klimatologerna “inte fått de resultat de ville ha” och därför medvetet manipulerat data. Även om jag tycker att det förfarande man har använt sig av är märkligt och kan ifrågasättas, tycker jag samtidigt att det är helt sanslöst att hävda att detta bevisar forskningsfusk. En dålig metod är inte är inte fusk. Och även om man väljer en dålig metod för att den ger “intressantare”  resultat, så är det fortfarande inte fusk. Möjligen vetenskaplig fåfänga. Det är illa även det, men kalla det då för vad det är!

För att visa vad jag menar med att man kan tolka in vad man vill i kommentarer som en programmerare gör i sin källkod, tänkte jag ta ett exempel jag har rotat fram själv. I programrutinen “mean_gts_tdm.pro” finner man följande kommentar:

; calculates the bias in 1961-1990 anomalies,
; then adjusts individual years by bias to produce
; anomalies that have a 1961-1990 mean of zero

Det är lätt, om man så vill, att tolka detta som ytterligare bevis för fusk och i detta fall “fabricerande av data” om man läser meningen rakt av och har ett konspiratoriskt sinnelag. Varför har “klimatskeptikerna” inte slagit upp detta ännu? Kanske för att ingen har lagt märke till det? Inte vet jag, men min poäng är att man inte kan använda kommentarer i källkod som bevis för någonting. Letar man, så finner man. Det är lite som med “bibelkoden“…

Finns det då inget skumt alls i det läckta materialet?

Om vi lägger detta med rent forskningsfusk åt sidan, finns det då inget fog för den upprördhet som har uppstått? Jo, jag kan faktiskt instämma i kritiken i ett fall. Det gäller de åsikter som vissa forskare uttryckt angående peer-review (granskning av andra forskare) i samband med publikation av vetenskapliga resultat och även deras attityder till forskare med åsikter som avviker från deras egna. Det är högst olämpligt att i vetenskapliga sammanhang använda ord som “disinformation”,“misinformation” eller “crap” om kollegers åsikter och teorier, och ännu mer olämpligt att hävda dessa måste hållas undan för allmänheten. Jag har funnit ett antal sådana mejl och det gör mig givetvis illa berörd. Vidare antyds att man ska försöka hålla dessa utanför framtagandet det av IPCCs rapporter så att endast de “rätta” resultaten tas upp i dessa. Jag kan inte föreställa mig ett mer ovetenskapligt förfarande. Phil Jones skriver i ett mejl till Michael Mann (han med “hockeyklubban”) på Penn State University:  “[We] will keep them out somehow — even if we have to redefine what the peer-review literature is”.

Men det som ändå är svårast att ta till sig är vad som sägs om “peer-review” i ett annat sammanhang. Både Jones och Mann anlitas som “peer-reviewers”, d.v.s. granskare, av flera vetenskapliga tidskrifter och detta ger dem i viss mån makt att avgöra vad som ska publiceras och inte. Detta system är vida accepterat inom forskarvärlden och fungerar i de flesta fall alldeles utmärkt. Vetenskaplig granskning av artiklar innan de publiceras är en absolut nödvändighet och det mest demokratiska är att låta andra forskare granska, s.k. “peer-review”. Men naturligtvis bygger detta system på ärlighet och ömsesidigt förtroende, och därför är följande kommentar av Mann så upprörande:

“Perhaps we should encourage our colleagues in the climate research community to no longer submit to, or cite papers in, this journal.”

Mann diskuterar även hur man kan “förgöra en tidskrift” som publicerat resultat som han och hans kolleger av olika skäl inte gillar. Han säger även i ett mejl till några kolleger angående samma tidskrift att:

“[It had] been hijacked by a few skeptics on the editorial board [who had] staged a coup.”

Detta är en mycket grov anklagelse, även om den inte framförts offentligt. Oavsett vad syftet var, visar ovanstående citat på en misstro mot “peer-review”-systemet och att man inte behöver lägga något större värde i det. Visserligen är forskare också bara människor, men när forskare helt misslyckas med det ömsesidiga förtroendet – ja, då har något blivit väldigt fel. Att ens antyda man ska kringgå “peer-review”-systemet för den “goda sakens skull”, är inget annat än hårresande! Kan man ana att tonläget i den politiska debatten har påverkat hur klimatforskare ser på sin egen verksamhet? Jag hoppas att jag har fel…

Mina slutsatser

Jag tror inte att det pågår något omfattande forskningsfusk och att forskare medvetet ljuger, och jag tror definitivt inte att det finns någon bakomliggande “klimatkonspiration”. Användande av justeringar och korrektioner är inget suspekt, men det kräver att man som forskare är mycket noggrann med att redovisa vad man gjort när man publicerar sina resultat. Vad som nu framkommit är att kunskapsläget nog är betydligt mer oklart än vad man får intryck av när man t.ex. läser IPCCs senaste rapport, vilket jag har misstänkt hela tiden.

I den mån man kan hävda att några oegentligheter har förekommit, handlar dessa i så fall om det olyckliga i att forskning och politik i detta fall tycks påverka varandra i allt för hög grad. Det har kommit att handla om att välja den “onda” eller “goda” sidan, och den som väljer “rädda-världen-från-undergång-sidan” får naturligtvis många politiska pluspoäng i nuvarande läge. Som forskare får man givetvis också mer uppmärksamhet om man kommer med dramatiska resultat som just antyder att världens undergång är nära om vi inte gör något drastiskt nu. Denna uppmärksamhet ger även “klirr i kassan”. Med det snäva och i hög grad politiskt styrda finansieringssystem en myckenhet av grundforskning är beroende av, blir uppmärksamhet på politisk nivå viktigt. Kan man övertyga beslutsfattarna om att det är viktigt att satsa på klimatforskning, så blir man en vinnare. Det går inte att bortse från att detta kan påverka forskningens inriktning och hur empiriska såväl som teoretiska resultat tolkas.

Möjligen driver denna sammanblandning av vetenskap och politik vissa forskare till att överge principer som borde vara “heliga” för en forskare – men någon konspiration är det banne mig inte fråga om!

Slutligen kan man ju undra vem som manipulerar mest: forskarna vid CRU eller alla konspirationsteoretiker som tycker att stulen e-post är bra bevismaterial och att det står dem fritt att tolka innehållet som de vill?

/L.

Uppdateringar:

DN har publicerat en läsvärd kommentar (av klimatologen Markku Rummukainen) över hur man inom huvudfåran av forskningen ser på de senaste årens temperaturutveckling. Det brukar hävdas att det faktum att den globala uppvärmningen verkar ha “kommit av sig” bevisar att klimatforskningen är intet värd. Det är en bristfällig analys, anser jag. Läs Rummukainens kommentar och döm själva. Precis som han tror jag att det ännu är för tidigt att säga att något väsentligt saknas i kunskapsläget. Men jag skulle å andra sidan inte bli chockad om det gör det…

Anders Moberg, docent i meteorologi vid Stockholms universitet, har tydligen också gått igenom de kontroversiella mejlen och når ungefär samma slutsatser som jag. Han redogör för detta i en artikel i DN. DNs redaktion (Karin Bojs) fortsätter dock att göra besynnerliga misstag. Debatten om Mann et al. har hela tiden handlat om “hockeyklubban” från 1998. Här jämförs Moberg et al. (2005, Nature, 433, 10) med den korrigerade kurvan som Mann nyligen publicerade efter att ha fått hård kritik för sina tidigare resultat där den medeltida värmeperioden på något mystiskt sätt hade “försvunnit”. DN skriver “De skiljer sig i detaljer, men ger annars en ganska samstämmig bild, till exempel av medeltidens värmeperiod.” Därmed antyds att kritiken som funnits är trams, och att inga kvalitativa skillnader finns mellan de båda gruppernas resultat. Får DN/Bojs betalt för att påstå detta? *host*  Den “hockeyklubba” (Mann et al., Nature, 392, 779, 1998) som fick så stort utrymme i en av IPCCs tidigare rapporter (AR3), och som det verkar vara något skumt med, liknar inte alls den som publicerats av Moberg et al. (2005, Nature, 433, 10)…

I en annan artikel i DN skriver Rickard Westerberg intressant om konspirationsteoriträsket, som till stor del har förödat diskussionen kring osäkerheter i kunskapläget om den globala uppvärmningen. Seriösa kritiker får sällan utrymme i konvensionella media, vilket öppnar upp för foliehattarna på nätet.  Westerberg noterar att “frågeställningar måste tillåtas problematiseras och diskuteras“. Självfallet är det så!