Okunskap och konspirationsteorier

Efter att ha sett filmen ”Loose change” på TV4 fakta i förrgår, känner jag att det är dags att jag utvecklar argumenten bakom min hypotes om hur informationssamhället fördummar oss. Min grundläggande iakttagelse är att faktoider, konspirationsteorier och grundlös propaganda tar allt större plats i de nya digitala medierna. Men varför är det så?

Filmen som visades på TV4 fakta är att betrakta som en ren propaganda film direkt kopplad ”sanningsrörelsen” (Truth Movement) som säger sig kämpa för ”sanningen” om 11-septemberdåden. I all korthet kan man säga dessa ”kämpar” strävar efter att avslöja (med vad de kallar ”vetenskapliga metoder”!!!) den stora konspirationen bakom dåden: att allt var iscensatt av USAs regering i syfte att skaffa sig legitima skäl att anfalla Irak och gå in militärt i Afganistan och försöka slå ut terrornätverket al-Qaida. Man kan göra långa listor med saker som talar starkt emot denna konspirationsteori, men jag tänker lämna det därhän. Istället tänker jag diskutera hur det kan komma sig att en vansinnig konspirationsteori som denna kan få sådant genomslag att så mycket som en femtedel av Sveriges unga tror på den. Det blir samtidigt en kort genomgång av mina tre huvudargument för min hypotes.

1. Mänskligheten har aldrig förr haft tillgång ett nästan gratis massmedium där vem som helst kan sprida information till i princip hela världen och detta utan att det tar någon nämnvärd tid i anspråk. Detta är en ganska unik situation som ingen egentligen vet hur den ska hanteras. Före internet var en konspirationsteoretiker mer eller mindre tvungen att skriva en bok, få den utgiven, samt försöka nå ut i radio, TV och tidningar för att marknadsföra sin teori och sin bok. Detta tar mycket tid i anspråk och kräver även ekonomiska resurser, vilket gjorde det få förunnat kunna bli konspirationsteoretiker. Med internets utbyggnad på 90-talet blev situationen helt annorlunda. Nu är det synnerligen enkelt att sprida en idé världen över, och man kan göra det kollektivt i olika former av nätverk. De som sitter på kunskaper och fakta som skulle kunna ta död på konspirationsteorierna (eller i alla fall få de flesta att inse felaktigheterna) har helt enkelt inte hängt med i denna utveckling.
2. Ungdomar, som mer eller mindre är födda in i informationssamhället, inhämtar huvuddelen av sin information via nätet, snarare än t.ex. böcker och tidningar. Därtill finns en mycket större misstro mot konventionella medier bland unga svenskar än befolkningen i sin helhet (gäller säkert inte heller bara i Sverige). Dessa medier antas i stor utsträckning vara styrda av kommersiella och politiska krafter, och anses därför inte pålitliga. Man litar mer på t.ex. sina vänner och bloggar anses ha en viktig funktion för filtrering av information (men jag skulle snarare kalla det förvrängning av information). Föreställningen att ”sanningen finns på nätet” är synnerligen utbredd. Skepsis och misstro mot auktoriteter och myndigheter kan sägas höra ungdomen till, och är i sig kanske en nödvändig del för att föra utvecklingen framåt i ett demokratiskt samhälle. Men det finns en avgörande skillnad nu när vi gått in i ”internetåldern”: den unga generationen har en ”kommunikationsfördel” gentemot det ”etablissemang” man ofta misstror.
3. Postmoderna tankeideal har genomsyrat humaniora och vissa samhällsvetenskaper under flera decennier. Men det är nu verkligen på modet att säga saker som att ”det finns inga absoluta sanningar” och ”alla fakta är relativa” i de mest skiftande sammanhang. Detta synsätt leder till vad som brukar betecknas som kunskapsrelativism.  Denna kunskapsrelativism finns nu utbredd inom utbildningssystemet på alla nivåer, från grundskola till universitet (läs gärna även denna utmärkta debattartikel i SvD). Jag hade som doktorand en hel del kontakt med både lärare och elever i ett stort antal grund- och gymnasieskolor. Den kunskapsrelativistiska tendens som fanns redan när jag gick i skolan verkar nu ha utvecklats till vad jag skulle vilja kalla ett nytt ”pedagogiskt paradigm” (i brist på annan benämning). Faktainlärning är meningslöst heter det, och ”skolans huvuduppgift [är inte] kunskapsförmedling, utan att utveckla redskap för eleverna att själva förvärva kunskaper och kompetenser” enligt en bok utgiven av lärarförbundet (Carlgren och Martons ”Lärare av i morgon”). Para detta synsätt med den tillgång till motstridig (och ofta obekräftad) information som internet erbjuder, och man kommer oundvikligen skapa en generation förvirrade ungdomar som tycker det är svårt att veta vad man ska tro på i största allmänhet.

Lägger man samman ovanstående, blir det genast inte lika förbryllande att en hel del unga människor gärna väljer att misstro det mesta och ofta skapar sin egen version av sanningen. Här är ett par aktuella exempel: det är nu en ganska vanlig åsikt bland ungdomar att ”biverkningarna av vaccinet är värre än själva svininfluensan” och reaktionerna på det senaste svenska dödsfallet med koppling till svininfluensan är inte heller vad man intuitivt förväntar sig. Nej, dödsfallen ses som ett bevis för att det är något skumt med själva virusets ursprung, snarare än ett gott skäl att vaccinera sig. Man väljer att misstro varningarna om att en mer omfattande spridning av viruset kan vara mycket problematiskt och sätter samman sin egen version av sanningen, där de redan existerande konspirationsteorierna om vaccinet nu kompletteras med en teori om att viruset har medvetet skapats  i ett laboratorium någonstans och sedan släpps ut för att skapa en marknad för vaccin…

Fasen också… nu har jag skrivit om svininfluensan och vaccinet igen, trots att jag hade lovat att sluta!

/L.

p.s. Notera gärna att de som propagerar för en konspirationsteori, ofta även propagerar för andra… se här t.ex: http://vaken.se/ – Ökar det trovärdigheten? Nej, inte direkt…

Läs också gärna Erik Åsards artikel på News Mill.